Tung dag

Idag är det en tung dag. Mycket beror nog på att arbetsdagen var lång, med många möten , nya elever etc. När jag är trött så är jag mer "mottaglig" för barnlängtan. Jag tycker väl helt enkelt mera synd om mig själv.

Efter jobbet på onsdagarna så brukar vi åka till ett fik i stan och träffa kompisar och ikväll var det ovanligt många där. Och väldigt många barn... Det gör ont i kroppen av längtan! Men jag fick gosa lite med ett av barnen iallafall.

Ett par kompisar till oss kan inte heller få barn och har gått igenom IVF som till slut resulterade i ett barn som nu är 1,5 år. Nu har de försökt att få syskon men fick beskedet häromdagen att de frysta embryona inte överlevde en upptining. Alltså måste de ta ställning till om de vill börja om från början med hormoner, äggplockning, befruktning, insättning etc. Eller om de ska "nöja" sig med det barnet de har...
Det här får mig att fundera... Tänk om det inte lyckas för oss? Tänk om vi inte får några barn, ens med IVF. Vad ska jag då ta mig till? Barn är ju meningen med livet, tycker jag. Man kan ju adoptera men jag är inte redo för det beslutet ännu. Det kanske är lättare att bestämma sig när alla utredningar är klara och vi vet hur det ligger till. Om det är någon idé att överhuvudtaget hoppas på IVF.

Jag sa ju att det var en tung dag, med mycket självömkan.
Det känns säkert bättre imorgon.
Eller inte.