fredag 12 december 2008

19:e januari!!!

19:e januari! Det magiska datumet! Då ska vi till Sahlgrenska.

Vi fick kallelsen med posten den 2 december och konstigt men sant: Jag hade glömt att jag gick och väntade på det där brevet... Jag har väntat och längtat och haft fjärilar i magen när jag har kollat i brevlådan. Jag har ringt till Sahlgrenska och frågat om det finns nån tid planerad för oss.
Ena gången fick jag svaret att vi skulle nog kanske få komma före jul, andra gången så fick jag svaret att det var 70(!) remisser före oss som skrevs i september... "så före jul blir det inget!" Det hade jag ju innerst inne inte räknat med heller, men under det samtalet valde jag att gå vidare. Brevet kommer när det kommer, jag har inte tid att tänka på det hela tiden.
Det är fördelen med att vara musiklärare: innan jul är det så fruktansvärt mycket att göra, komma ihåg, prestera mm att det övriga livet får pausa.
Men så, efter tisdagens tandläkarbesök och frisörbesök, hem på en snabb lunch, låg BREVET i postlådan! Och hyresvärden stod utanför dörren och ville in och skruva loss alla termostater på elementen (eftersom vi har så kallt)... En hel timme senare gick hon äntligen och jag kunde slita upp brevet.
Oj, vad mycket information det var. Mycket att ta ställning till, vill vi att överbliva spermier och embryon ska doneras till forskning, eller ska de kastas?

19 januari 2009. Tre möten är inbokade: maken ska lämna sitt prov, informationsmöte med en massa andra par i samma situation och läkarbesök.
Det kommer säkert att kännas konstigt att sitta på ett informationsmöte med andra par i samma situation. På ett sätt är det bra att veta att andra är i samma sits, på ett annat sätt vill man vara anonym och privat.
Läkarbesöket sägs ta en timme och efter det är det en timmes träff med en barnmorska då "strategin" för behandlingen läggs upp. WOW, snart vet vi när behandlingen startar!!!
Det känns helt overkligt och långt bort, på nåt sätt.

Jag vill att det ska vara 19 januari nu! Och samtidigt vill jag att jullovet ska vara för evigt! Konstigt?!
Ja...