Spraystart

Mensen kom några dagar för tidigt. Det trodde jag aldrig, jag hade nästan kunnat sätta pengar på att den skulle vara sen. Men kroppen spelade mig ett spratt och 3 dagar tidigare än vad vi beräknat så började vi spraya.
Jag pratade med Sahlgrenska och vi ska inte justera resten av planeringen. Så nu ska det sprayas i nästan tre veckor innan jag ska lämna ett blodprov som ska visa att mina hormoner är avstängda och då får vi börja med hormonsprutorna.

Hur mår jag då?
Ja, jag åkte slalom igår. Det var två år och två diskbråcksoperationer sen senast. Det kändes, men det var också väldigt roligt, och kroppen höll. Men idag... Jag är trött som bara den, jag vet inte om det har med slalomen att göra eller om jag har fått makens förkylning eller om nässprayen redan har börjat verka. Jag tror inte på det senaste, det kan inte visa sig redan efter en dags sprayningar.
Jag är trött och har ingen ork eller lust att göra nåt idag, samtidigt får jag en oro i kroppen över att jag inte gör något.
Jag har i alla fall tagit en promenad till affären, bara för att ha gjort nåt. Jag har även strukit gardiner och maken har tagit bort de gardiner som hängde och hängt upp de strukna.
Ändå känner jag mig lat och ointresserad och har en lätt ångest... Det är nog bättre i morgon.
Jag blir förbannad när det känns så här i kroppen.