MF - igen.

I onsdags började jag blöda lite. Idag har vi fått det bekräftat. Missfall.

Läkaren såg hinnsäcken men det fanns ingen hjärtaktivitet.

Jag visste redan att det var kört men det var ändå jobbigt att ligga i gynstolen och få höra det. Det blev så definitivt. Ett litet, litet hopp hade ändå funnits där.

Nu är det mest bara uppgivet och tomt.

A har åkt på konsert. Rätt skönt att få vara ensam.

Livrädd

Jag är livrädd! För att det ska gå som förra gången. Då fick jag missfall dagen efter att vi hade testat positivt, nu har jag "klarat" mig i en hel vecka.
Men, idag har jag färgade flytningar och lite ont i magen. Magen kan vara psykiskt och det hoppas jag verkligen. Jag orkar inte med det här. Ska man behöva gå runt och vara skräckslagen varje dag, analysera toalettpapper, inte våga vara glad trots att testet faktiskt var positivt?
Jag vill vara glad men jag vågar inte eftersom jag vet hur det kan gå.