:(

Fick en blödning tidigare idag.

Hoppet är det sista som överger en...
Just nu finns det väldigt lite hopp kvar.

8 dagar

Idag har det gått åtta dagar sen vi satte in embryot.
Veckan har varit lång och den har gått snabbt, på samma gång. Jag har jobbat en del vilket betyder att man har haft en del annat att tänka på. Samtidigt har tanken funnits där hela tiden, undrar om embryot har fastnat?
Jag hoppas, men jag tror inte.

Våra kompisar som gör syskonförsök satte för tre veckor sedan in ett fryst embryo och testade positivt för några dagar sedan! Jag är så glad för deras skull! Och så avundsjuk! Men inte missunnsam! Hoppas bara att vi får vandra samma väg nästa vecka...

Efter förra veckans urladdning så tyckte kroppen att det fick vara nog med anspänning och värsta förkylningen har uppenbarat sig. Jag har inte varit förkyld på länge, jag tror att jag klarade mig hela förra läsåret, så det var väl dags nu. Men fy, vad tråkigt det är.

Äh, det går ju över. Det finns värre saker.

halvahalva

Det är så fräckt att det just nu finns ett embryo i mig som är hälften av mig och hälften av min man.
Världens finaste och bästaste embryo.

Embryo

Igår var vi på Sahlgrenska... Nähä?! Jo, faktiskt. :)

Vi skulle göra ett ultraljud för att se hur det såg ut efter äggaspirationen i måndags. De misstänkte överstimulering, men igår såg det bra ut och överstimuleringen var inte så farlig. Läkaren tyckte att det inte var någon fara med att sätta in ett embryo. Puh!
Men av 19! ägg som plockades ut var det 4 som inte var mogna, alla blev inte befruktade och av de som blev befruktade såg inte alla så bra ut. Det resulterade i att två var något att ha.
Av 19 ägg blev det bara två embryon! J-vligt dålig procent, tycker jag.
Men man ska ju tänka positivt och jag försöker verkligen! De två som blev kvar var av toppkvalitet! Det kunde ha varit värre, det kunda ha blivit noll. Jag behöver bara ett som fastnar ordentligt.

Men ärligt talat, efter beskedet gick luften ur oss. Jag satt och grät samtidigt som jag försökte peta i mig lite lunch. Jag kände att jag inte orkade gå igenom det här igen. Jag hade hoppats att vi skulle fylla frysen med många jättefina embryon och fokusera på tre frysförsök och att vi slapp gå igenom hormonbehandlingen igen, om nu inte det här embryot som jag sen igår eftermiddag har i magen klarar sig. Men nu blir det bara ett frysförsök och sedan drar hormonkarusellen igång igen...
Jag hoppas för allt i världen att jag inte behöver gå igenom det igen utan att det räcker med de här två embryona!

Snälla älskade lilla embryo fastna ordentligt nu!!!

Äggaspiration

Idag har vi varit på Sahlgrenska och plockat ut äggen! 19 stycken blev det!

Kvart över åtta skulle vi vara där, maken skulle lämna sitt prov kl 9:00, 9:45 skulle äggaspirationen ske. Jag var faktiskt bara lite nervös, mest spänd tror jag. När jag låg i sängen och väntade på vår tur kändes det helt otroligt, vilken grej vi är med på, helt otroligt fräckt, samtidigt känns det absurt och som om det är någon annans liv vi lever. I sängarna bredvid ligger det två tjejer till och väntar på samma sak.

I alla fall, väl inne på operation så är det inte den läkaren vi har träffat de senaste gångerna utan en manlig. Det gör inget, det är ju hans jobb.
Jag fick ett morfinliknande preparat intravenöst och det tog ca 1 sekund innan det snurrade till i huvudet. Då passade läkaren på att börja. Höger sida gick bra, 9 ägg, vänster sida gjorde ondare och jag fick mera smärtstillande, 10 ägg. Tjugo minuter tog det, sen var det klart.
Jag gick tillbaka till min säng, lite yr i mössan ska erkännas. Vänster sida gjorde fruktansvärt ont och det kändes när morfinet försvann ur kroppen. På en smärtskala 1-10 så var det en 8.
1,5 timme efter ingreppet fick jag diklofenak och ytterligare en halvtimme senare fick jag i mig en smörgås. Vi hade inte ätit sen 20:30 igår...Jag piggnade på mig men började istället må illa.
Tre timmar efter ingreppet åkte vi därifrån. Trött, groggy och illamående. Maken var nog bara trött och hungrig.

På onsdag ska vi dit och först göra ett ultraljud för att se hur jag har återhämtat mig, eftersom de misstänker överstimulering. Om allt ser bra ut med mig och om embryona ser bra ut, det vet de vid lunch på onsdag, så sätts ett embryo tillbaka - Embryo Transfer.

Just nu känns det som om äggstockarna och livmodern är lösa i kroppen och skumpar omkring när jag går. Smärtan har gått över, vilket är skönt.

Undrar hur det går för mina ägg och makens spermier? De kanske har ett rejält party just nu? :)

Sahlgrenska, fredagen den 13:e

Fredagen den 13:e. Hmmm... Kan det vara en bra dag att åka till Sahlgrenska på?

Den 9 mars lämnade jag ett nytt blodprov för att se hur hormonnivåerna låg. Den 10:e skulle jag ringa till S för att få veta om jag skulle höja dosen eller inte. Jag fick beskedet att jag skulle fortsätta som jag hade gjort, och komma till de på fredag för att göra ett ultraljud. Fredagen den 13:e...
Vi tog tjänstledigt och åkte dit. Vi var nervösa men lugna. 10:15 skulle vi träffa läkaren, vi gjorde ultraljudet som visade att det fanns ca 20 äggblåsor i storlek 10-19mm. Allt såg bra ut, kanske lite för bra. De tyckte att 20 blåsor var för mycket, 10 hade varit bättre. Jag är tydligen lättstimulerad. Pga det så skulle jag minska dosen på hormonsprutan från 112,5 till 75.
Vi pratade med en barnmorska som berättade hur äggaspirationen skulle gå till, som för övrigt är på måndag 9:45. Vi fick information om hur de närmaste dagarna ser ut. Sista hormonsprutan tog jag igår kväll, sista sprayningen gjorde jag i morse. I kväll kl.21:45 ska jag ta ägglossningssprutan, imorgon ska jag inte ta något alls och på måndag ska de plocka ut äggen. Om allt ser bra ut sätts ett embryo in på onsdag och sen är det bara att vänta.

Det är nära nu.

Var fredagen den 13:e en bra dag att åka till Sahlgrenska på? Ja, det tycker jag. Allt gick bra och vi hade en bra dag i Göteborg.

Sprutstart

Efter att ha sprayat i tre veckor fick jag äntligen börja med hormonsprutorna.
Nu ska jag spraya två gånger om dagen och spruta en gång. Skönt att slippa sprayningen mitt på dagen då man är på jobbet.
Hur mår jag? Jaa... Jag är trött! och har ont i huvudet.
Har det med hormonbehandlingen att göra? Jag vet inte. Det kan ha med det att göra, eller så har det med jobbet att göra.
Jag har så fruktansvärt mycket att göra, mycket att planera, mycket som ska hinnas med när man är på jobbet. När jag är på jobbet då undervisar jag, jag har inte mycket tid till att planera, kopiera, ha andra möten än de som är inplanerade. Så nu går jag till jobbet 1-1,5 timme tidigare fyra dagar i veckan. Bara för att hinna med allt som måste göras. Samtidigt säger chefen att vi måste samarbeta mera och bättre. Vilken tid ska vi ta till det?! Jag har ingen extra tid som inte utnyttjas just nu. Kanske i juni, men inte nu.
Det känns som om det är lite för mycket som händer i livet, som om man står på kanten, kommer det en sak till som ska göras så ramlar jag över.
Jag skulle behöva lite ledigt, men det är långt till påsklovet.
Jag biter ihop och ser fram emot nästa helg, då är jag ledig hela helgen. Veckan efter det åker vi till Sahlgrenska och gör barn! (Vad roligt det lät! :) )