Kvart över åtta skulle vi vara där, maken skulle lämna sitt prov kl 9:00, 9:45 skulle äggaspirationen ske. Jag var faktiskt bara lite nervös, mest spänd tror jag. När jag låg i sängen och väntade på vår tur kändes det helt otroligt, vilken grej vi är med på, helt otroligt fräckt, samtidigt känns det absurt och som om det är någon annans liv vi lever. I sängarna bredvid ligger det två tjejer till och väntar på samma sak.
I alla fall, väl inne på operation så är det inte den läkaren vi har träffat de senaste gångerna utan en manlig. Det gör inget, det är ju hans jobb.
Jag fick ett morfinliknande preparat intravenöst och det tog ca 1 sekund innan det snurrade till i huvudet. Då passade läkaren på att börja. Höger sida gick bra, 9 ägg, vänster sida gjorde ondare och jag fick mera smärtstillande, 10 ägg. Tjugo minuter tog det, sen var det klart.
Jag gick tillbaka till min säng, lite yr i mössan ska erkännas. Vänster sida gjorde fruktansvärt ont och det kändes när morfinet försvann ur kroppen. På en smärtskala 1-10 så var det en 8.
1,5 timme efter ingreppet fick jag diklofenak och ytterligare en halvtimme senare fick jag i mig en smörgås. Vi hade inte ätit sen 20:30 igår...Jag piggnade på mig men började istället må illa.
Tre timmar efter ingreppet åkte vi därifrån. Trött, groggy och illamående. Maken var nog bara trött och hungrig.
På onsdag ska vi dit och först göra ett ultraljud för att se hur jag har återhämtat mig, eftersom de misstänker överstimulering. Om allt ser bra ut med mig och om embryona ser bra ut, det vet de vid lunch på onsdag, så sätts ett embryo tillbaka - Embryo Transfer.
Just nu känns det som om äggstockarna och livmodern är lösa i kroppen och skumpar omkring när jag går. Smärtan har gått över, vilket är skönt.
Undrar hur det går för mina ägg och makens spermier? De kanske har ett rejält party just nu? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar