Bakgrund

Ofrivilligt barnlös...
Jag har ända sen jag var liten vetat att jag ska bli mamma. När någon frågat vad jag tror att jag gör om 5-10-15 år så har alltid första tanken varit: "Jag har en egen familj". Det spelar ingen roll hur gammal jag har varit när frågan har ställts. Jag kommer ihåg när jag gick på mellanstadiet och vi fick en uppgift som gick ut på att vi skulle skriva en uppsats om hur vi trodde att vårat liv såg ut när det blev år 2000. Min uppsats handlade om barn, familj och jobb. Nu är det 2008 och det har inte blivit några barn...

Strax innan vi gifte oss, för drygt två år sedan, slutade vi med p-piller. Vi visste om att det kunde ta tid innan det blev något men när det nästan gått två år gav vi upp. Vi sökte hjälp på infertilitetskliniken på sjukhuset. På ett sätt var det skönt att överlåta det åt någon annan, få hjälp när vi inte lyckas själva.
Min man har lämnat ett spermaprov som hade "sänkt antal", och måste göras om. Men eftersom kliniken har semesterstängt 2 (!)månader är det bara att vänta. Och vänta, och vänta... All denna väntan!
Snart har de här två månaderna gått och det är om några dagar dags. När hans prov är inlämnat så startas utredningen av mig. Sen får vi se hur det går. Vad som händer. Om vi får remiss till ett annat sjukhus för IVF...