Återigen en söndag

Söndag.
Vi har inte haft några bra söndagar ett tag. Jag vet inte inte om det är söndagsångest blandat med frustration eller nåt annat, men vårat humör är inte stabilt direkt. Är det inte jag som deppar så är det maken och det skrämmer mig lite. A brukar inte deppa, så när han verkligen gör det då reagerar jag. Vi har iofs mycket att tänka på just nu; barnlöshet och längtan, husvisning och allt runt omkring det samt våra, eller främst mina, föräldrars reaktion på barnlösheten och utredningen.
Jag trodde på någt vis att när vi hade en orsak till varför vi inte får några barn så skulle vi slippa höra alla kommentarer som:"slappna av så händer det", "när du minst anar det, så..." Visst, de sägs inte längre men då har det kommit ersättningskommentarer istället:"Det ordnar sig ska du se", "Jag hörde om en kvinna på radion som i 11 år hade försökt att bli gravid och sen slutade hon äta socker och 2,5 månad senare var hon gravid. A äter ju rätt mycket godis, eller hur?" Jag tror inte att spermierna blir fler av att vi inte äter lördagsgodis! Vi äter inte oftare än så, men de tror att vi äter varje dag, tydligen.
Vi skulle göra allt för att få det att funka men sockret är nog ingen bov i det hela, tror jag.