Dag ett

Igår var det dag ett, idag är det dag två...
Vår andra IVF-omgång började igår, med nässpray. En annan sort än förra gången. Den här gången ska jag spraya 4ggr om dagen...

Förra hormonbehandlingen var inte så farlig, det var allt efteråt som var jobbigt. Det var hoppet, glädjen, förtvivlan, sorgen etc som tog knäcken på oss. Efter missfallet i somras är vi rätt nollställda både jag och maken. Sommaren har varit lugn, vi har varit ute och campat rätt mycket. Vi har inte riktigt klarat av att vara hemma. Är man på semester har man ett visst humör, när man kommer hem blir man påmind om hur jobbigt livet är. Barnlösheten och allt kämpande kommer som ett slag i magen. Man tappar luften.

Sen börjar jobbet, med allt vad en terminstart innebär. Stressigt! Samtidigt som behandlingen ligger och skvalpar längst bak i huvudet: snart börjar det, snart börjar det, snart börjar det... Och jag ska ärligt säga att jag inte ser fram emot det, överhuvudtaget. Inte alls!
Varenda cell i kroppen stretar emot. Jag vill inte!!! Men jag måste. Jag vill ha barn och det är på det här sättet vi får göra. Men jag hatar det!
Hur ska jag komma ihåg att spraya 4ggr/dag? Jo, jag ställer larmet på mobilen. Annars skulle jag nog glömma det.
Förra gången så var allt det här spännande och nåt jag ville sätta igång och bli klar med. Nu vill jag inte ens börja... bara bli klar, utan att det gör ont. Behandlingen är jobbig, både för kroppen och för psyket. Det gör ont både i kroppen och i själen, och i hjärtat...

Till råga på allt så är inte jag och maken på samma nivå, direkt. Vi kan inte prata om saker, jag är förbannad och han tar på sig skulden. Han får magkatarr och jag håller inne med min ilska för att han inte ska må sämre... Vi skulle behöva vädra ut lite unken luft.

När man gör en behandling så ska man skydda sig med kondom när man har sex. I det här hushållet är det ingen fara, vi har inte sex längre. Jag tror vi förbrukade vår lust under de åren då vi försökte få barn på egen hand. Nu när det inte "är någon idé" så blir det inte av.
Jag saknar det.